mathjul

87,6! Och fan vet om jag inte vågar påstå att måttbandet runt magen gick att få runt på 97 cm i morse (jämfört med 98 när jag köpte bandet). Men det där är ju - som jag tagit upp tidigare - så svårt att mäta eftersom magens storlek är så flexibel - och beroende av andningen - och det är svårt att veta exakt när magen är i godkänt mättillstånd. Men igår blev jag lite bedrövad när jag mätte för första gången på länge och tyckte att jag fick det till just dom 98 cm som jag alltså började med - därför känns det lite bättre nu efter morgonens mätning.

Jag tog en lite annan väg efter bron igår - över Västra kyrkogården, Slottskogen och Guldheden - men det tog lika lång tid (1.45). Och det kändes bra. Jag gillar att gå fort. Det går verkligen att känna ett sug i magen efter ett tag, och jag vill tro att det är fettet som sugs bort. Idag hade jag ju tänkt ge mej ut på en löptur, men frågan är om inte det egentligen är en dum idé. Kvantitet är ju - så vitt jag förstår - väl så viktigt som kvalitet när det gäller träning, och det finns förstås inte en chans att jag orkar springa lika länge som jag orkar gå. Hur tycker ni, kära läsare, att jag ska göra? Kanske hälften löpning, hälften gång? Fast frågan är ju vad poängen egentligen är med att springa alls... Gång funkar ju lika bra, om inte bättre...

Igår höll jag årspremiär för elgrillen på min balkong. Jag fyllde ett foliepaket med lax, sparris, rödlök och bacon och pressade över lime. Till det åt jag en avokado och en hög sallad med några tomater i. Sen lyckades jag tajma solen precis så jag hann äta ute på balkongen innan den gick ner. Det kändes fint. Kvällen avslutades sen med Aki Kaurismäkis moderna klassiker "Mannen utan minne" som Svt hade den goda smaken att visa. Film blir inte bättre.

PS. Vad gäller utlovade radiotips är det svårt att veta var jag ska börja; det finns så mycket bra. (Fast igår blev det faktiskt inget radiolyssnande under min gång - jag valde istället musik med fantastiska Anders F Rönnblom. (Funnes det rättvisa skulle alla veta vem han var - för bara ett år sen hade jag själv ingen aning. Hans första platta, från 71, "Din barndom skall aldrig dö", har just återutgivits på CD, och jag kan varmt rekommendera den - och även hans senare grejer är väl värda att kolla upp; igår lyssnade jag på samlingsplattan "En popklassiker".))

Men idag ska jag lyssna på P1:s Språkets dokumentär om folket i Gammelsvenskby (byn i Ukraina där ättlingar till svenskar, som på 1700-talet flydde dit från Estland, fortfarande pratar svenska.)  Den lär vara intressant. Ett annat tips är alla fina samtal som gömmer sej under rubriken "Samtal pågår" (också P1) där massa intressanta personer (kända som okända) berättar sina livshistorier. Slutligen: "Allvarligt talat med Kristina Lugn". Än så länge finns bara fyra program men fler är planerade. Konceptet är enkelt: folk ställer frågor om allt mellan himmel och jord och Kristina svarar. Och som vanligt när hon är i farten finns det ingen motsättning mellan stor, varm humor och det allvar programtitlen utlovar.