mathjul

Så är det väl dags att skriva nåt här igen. Som ni märker, kära läsare, är jag inne i en period av sparsamt bloggande för tillfället. Det utesluter dock inte att det kommer bli mer liv i bloggen framöver. Det mesta i mitt liv går i perioder - snart kommer jag kanske känna suget igen.

Om inte annat är bloggen bra som ren träningsdagbok. Och det är ju inte bara för min egen skull jag lägger ut massa tider och mellantider - jag vet sen gammalt att vissa av er läsare uppskattar just den typen av bloggande. Så här kommer framförallt en sammanfattning av mina senaste löppass:

I måndags hade jag tänkt att, för första gången på rätt länge, springa längre än en mil. Jag gav mej därför iväg bort mot Älvsborgsbron i hopp om att kunna springa ungefär samma runda ut på Hisingen och tillbaka som jag använde mej av redan förra sommaren. Vid 9,5-passeringen hade jag dock börjat känna av den förbaskade ljumsken igen - jag vågade då inte riskera att förvärra smärtan ytterligare, utan traskade istället iväg mot närmsta busshållplats. Tiderna: 13,04 (2,5) - 25,47 (5) - 38,40 (7,3) - 50,48 (9,5).

I tisdags gav jag mej ut på långcykeltur. Via den emellanåt väldigt vackra kustcykelvägen förbi Askim, Billdal och Särö tog jag mej ner till Kungsbacka, för att sedan vända hemåt genom Lindome och Kållered. Ungefär fyra timmar var jag ute, och fram till den sista timmen var det riktigt njutbart. Men den som känner mej vet att jag och cyklar egentligen inte går ihop. Alltid, alltid är det nåt som går åt pipan när jag försöker använda mej av detta fortskaffningsmedel.

Denna gången var det bromsarna som gav upp. Trots att jag tog i så att knogarna vitnade, försvann sakta men säkert precis all bromseffekt. Nästan hela sista timmen fick jag finna mej i att leda cykeln nerför minsta lilla nerförsbacke jag kom till. Idag lämnade jag i alla fall in cykelskrället på vårservice. Vi fär väl se hur den mår efter det. Jag tyckte cykelreparatören verkade ovanligt vresig och trött.

Igår sprang jag ännu en mil - den här gången på min klassika 1040-slinga, där jag gjorde så stor del av träningen inför Midnattsloppet i fjor. Under en lång period var jag ju vansinnigt trött på denna slinga, men plötsligt kände jag nu att det var dags igen. (Det är ju trots allt där jag noterat mitt pers över en mil: 48,00.) Gårdagens tider: 3,04 - 4,55 - 5,02 - 5,08 - 5,17 - 5,14 - 5,16 - 5,17 - 5,05 - 4,52 = 49,11

Det känns som att jag i dagsläget är stabil på miltider strax under 50 minuter. Nu handlar det bara om att dubbla distansen med bibehållen fart.  

Nytt pass ihop med servicemannen idag. Vi cyklade ut till Skatås, sprang åttan och cyklade sen hela vägen hem igen. Det är - som jag var inne på redan i förra inlägget - bra att springa med Martin. Dom första kilometrarna blir det mest jogg och småprat, och det är nog precis vad jag behöver för att inte spränga mej för tidigt.

Även idag drog jag ifrån dom sista tre kilometrarna. Men det blev mycket jobbigare än sist. Martin bestämde sej nämligen för att lägga sej i rygg och haka på mellan kilometer fem och sex. Jag hörde honom flåsa alldeles bakom mej så pass länge efter min tempoökning, att jag förleddes att tro att det gick långsammare än när jag ryckte i söndags. Vad jag inte visste var att Martins plan var att haka på i just en kilometer - och alltså då ge allt.

Följden blev att det gick väl snabbt och jag orkade inte riktigt hålla samma tempo hela vägen i mål. Tiderna på sista tre blev 4,26 - 4,43 - 4,50 och sluttiden 39,39. (Dock visade det sej idag att sträckan vi springer inte riktigt är 8 km - några hundra meter fattas eftersom vi inte startar där man ska och på så sätt missar en startsträcka som är medräknad i banan)