Dagens godis: lingon!
Dagens gymbesök var otroligt plågsamt. Och plågan bara fortsätter. I skrivande stund har jag ruskigt ont i ryggen. Jag slet mej hursomhelst igenom 30 minuter lufsmaskin, 30 cykel och 10 roddmaskin. Egentligen borde det förstås ha varit 15 rodd men jag var verkligen helt slut då. Till viss del tror jag min trötthet kan skyllas på pulsmätaren på den där lufsmaskinen. När jag började närma mej "fat burning zone" (114 enligt den maskinen och 120 enligt cykeln) så började plötsligt pulsen sjunka igen - för varje sekund som gick visade den lägre och lägre siffror: 115, 114, 113, 112, 111. Panikslagen trampade jag på för glatta livet för att vända trenden. Att stå där och lufsa och se hur man lämnar fettförbränningen bakom sej är en upplevelse jag inte önskar min värsta ovän. Nåväl. Ganska snart tog mej upp på en bra nivå igen även om resten av träningen alltså gick tungt, tungt...
Nu börjar jag känna doften av kål från min ugn. Idag har jag svängt ihop nån sorts kålpudding. Jag blandade ihop köttfärs, ägg, finhackad lök och tärnade morötter i en ugnsform och täckte över med kålblad. Sen delade jag en tomat och la vid sidan om tillsammans med lite bacon och champinjoner. När jag skrivit klart den här texten ska jag avnjuta detta ihop med en stor hög blandad sallad och rårörda lingon. Lingonen är inte helt bra i varken kolhydrat- eller sockerväg men i era kommentarer tycker ni ju att jag varit duktig och har rätt att unna mej lite gott - dagens goda blir lingonen. (Dagens lunchlåda (och gårdagens middag) var för övrigt extremt nyttig och god: kokt broccoli med lax, sparris, grön paprika, champinjoner och vårlök stekt tillsammans i en blandning av smör, citron och soja.)
Igår kväll vid läggdags stod vågen på 89,5, imorse 88,9 (första noteringen under 89) och innan gymmet 89,3. Känns som det går åt rätt håll alltså, även om det går långsamt. Och magen är som den är.
Slutligen kan jag konstatera att dom frysta jordgubbar jag hittade på Konsum visade sej innehålla färre kolhydrater än hallonen. Som ju skulle vara bättre enligt listan jag hittade på nätet. Men imorn är det alltså gubbarna som hamnar i frukostyoghurten. Tack igen för tipset, E och S. (Annars har jag nu gjort äggröra två morgnar i rad. Det blir verkligen jättegott med lite körsbärstomater och färsk persilija.)
Tack igen för alla uppmuntrande kommentarer. Jag känner ert stöd, kära läsare. Tillsammans ska vi gå stärkta ur det här.
Stabil under 90
Innan läggdags igår vägde jag 89,8. Imorse 89,4. Nu 89,5. Stabil under 90 med andra ord. Men jag fortsätter att synda varje dag som går. Idag kunde jag inte låta bli att ta en bit av rulltårtan som ställdes fram på fackmötet på jobbet. Jag är så jävla förstörd att jag inte kan koncentera mej på vad som sägs innan jag har den där tårtbiten trygg i min ägo. Det är som små myror kryper omkring precis under huden på mej - dom börjar krypa i det ögonblick jag får syn på sötsaken (i det här fallet rulltårtan) och dom fortsätter krypa ända tills jag tagit första tuggan.
Och igår åt jag två bananer under tävlingen. Men av det som fanns att köpa i idrottshallen var nog bananer i alla fall det minst dåliga. Ni har väl rätt, S och E, i att jag inte ska låta det här bli en mani; samtidigt blir det ju omöjligt att utvärdera dieten om jag inte följer den till fullo. Men: nästa vecka spricker allt lik förbannat. Jag ska till Barcelona. Och där måste jag ju få dricka öl och äta åtminstone ris.
För övrigt kan jag konstatera att det är tur att jag har ett jobb. Den där fruktansvärda matchen igår var det första som dök upp i tankarna när jag vaknade imorse och på hela bussresan till jobbet satt jag och försökte tänka på nåt annat utan att lyckas. Men när jag kom in på skolan där jag jobbar blev jag med en gång övermannad av kidsen och fick äntligen nåt annat att tänka på.
Endiver hade jag aldrig ätit i hela mitt liv, när jag för några dagar sen upptäckte att dom gick väldigt högt in på listan över nyttiga grönsaker. Men herregud vilken jobbig smak dom visade sej ha. Beska och otäcka. Jag fick slänga dom. Men i övrigt blev lördagens måltid mycket god. Gårdagens middag/dagens lunchlåda blev också bra: blomkål, broccoli och en gryta med kyckling, champinjoner, vårlök och selleri, i en sås gjord på passerade tomater och hönsbuljong, smaksatt med cayenne, chili, vitlök, färsk basilika och persilja. Nu ska jag koka ännu mer blomkål och broccoli och steka en laxbit till.
Trött, fet och 30
För er som inte vet är racketlon en tävlingsform, där en match består av fyra set till 21 i i tur och ordning pingis, badminton, squash och tennis. Den som vinner flest poäng totalt vinner matchen. Jag vann dagens första match, förlorade den andra och i den tredje matchen hamnade jag i ett läge som innebar att jag var tvungen att vinna tennisen med 21-10. Jag gick upp till 19-3, sen hade jag 20-6, sen tappade jag allt. Mot en klart sämre spelare misslyckades jag - trots att jag spelade mej fram till öppna lägen - med att vinna en enda boll till. Det händer naturligtvis inte en normal människa. Men det händer mej. Och det gör att jag egentligen skulle vilja vara 3 år igen så jag skulle kunna lägga mej ner på golvet och gråta.
Förlåt, kära läsare, om ni tycker det här inlägget blev för dystert. Men jag klarar just nu inte att låtsas som att livsgnistan glöder. Dessutom har jag börjat tvivla på min nya diet. Fler och fler säger att den är dum. Och det kanske den är. Och så känns det ju egentligen rätt vansinnigt att ha en blogg och bara skriva om sej själv. Varför skulle jag vara mer intressant än nån annan? Nåja. Nu ska jag försöka orka mej ut till Konsum.
Sockersjuk
Snart bara en kvart kvar till avspark (Portugal-Sverige) och jag har precis rotat fram en gammal lussekatt ur frysen. Nu är den i ugnen. Jag höll på att bli tokig. Lussekatten var vad jag kunde hitta i sötsaksväg och jag jublade högt när jag fick syn på den. Och det mest skrämmande är ändå inte att jag tydligen har sånt sockerberoende att jag börjar klättra på väggarna om inte detta behov blir tillgodosett; ännu värre är ju att jag inte upptäckt det förrän nu. Det måste ju innebära att jag under hela mitt liv vräkt i mej socker med så täta intervaller att jag aldrig tidigare hunnit känna nån abstinens...
Våg, mage, kyckling
Så har jag då inhandlat en våg och ett måttband. 214 spänn på Clas Ohlson. När jag kom hem klädde jag av mej alla kläder och hoppade förväntansfull upp på vågen: 89,9. Jag satte mej sen på toaletten en stund och klev därefter raka vägen upp på vågen igen: 89,7! Kändes ju fint att med så enkla medel kunna åstadkomma en viktminskning...
Sen mätte jag min mage där den är som störst. Det var inte helt enkelt eftersom det blir så olika mått beroende på var i ut/in-andningen man stannar upp inför mätandet. Men jag tror att ett någorlunda rättvisande mått är 98 centimeter. Med dessa siffror klara för mej gick jag in på en sida som räknar ut BMI och sånt. Det visade sej att mitt BMI är 26, vilket innebär att jag hamnar i kategorin "övervikt" (26-30) men är väldigt mycket närmare "idealvikt" (19-25) än "fetma" (över 30). För att komma ner i idealviktskategorin krävs det alltså ingen gigantisk viktminskning: det räcker att jag kommer ner till 86 kilo för att nå BMI 24,9 och på så sätt hamna på rätt sida gränsen. Men: jag har ju svårt att tro att magmåttet påverkas så jättemycket av några ynka kilon hit och dit. Och egentligen är det ju inte vad min våg visar för siffror som är problemet - det är min fula mage.
På den där räknesidan kunde man också räkna ut sitt kroppsfett i procent. Då skulle man bl a fylla i sitt midjemått. Nu kan ju knappast midjemått vara samma sak som måttet där magen är som störst, så jag fick ta fram måttbandet på nytt: 93 centimeter visade det nu. Det gav två olika resultat: 19 % enligt något som heter YMCA-formeln och 22% enligt något som inte heter så. Enligt YMCA:s resultat klarar jag mej inom kategorin "normal"; enligt det andra resultatet ligger jag däremot "på gränsen till övervikt" (21-25).
Vad ska jag då få ut av allt detta? Två saker kanske: 1. Skillnaden mellan midjemått och magmått (eller bukmått som E kallat det i en kommentar) är alltså hela 5 centimeter. Ett rimligt mål är väl att den skillnaden ska ha suddats ut lagom tills jag står på startlinjen i Sälen. 2. Att när jag börjar närma mej idealvikt såpass mycket att vågen visar 86,2, kan det räcka med att gå och bajsa för att nå hela vägen fram.
PS. Välkomna alla nya läsare och kommentatorer! Nu ska jag titta till kvällens kyckling som ligger och gottar sej i kylskåpet i en marinad med massa citron, timjan och vitlök. Jag tänkte späcka den med ännu mer vitlök och persilja, stoppa den i ugnen tillsammans med endiver, vitkål och tomater och sen äta den på en bädd av blandad sallad med gröna bönor och smörstekta champinjoner.
PS2. Tråkigt nog, S, verkar Kiwi innehålla en hel del kolhydrater. Inte så illa att det inte går att äta en endaste Kiwi, men tillräckligt illa för att det inte ska kännas bra att ha i filen/yoghurten varje morgon.
Tankar vid morgonkaffet
Men kanske är det så jag ska gå till väga för att palla detta: att tillåta mej själv att rucka lite på dieten en dag i veckan och hålla strikt på den övriga 6 dagar. Vad tror ni? Dagens frukost var fin: äggröra, bacon, falukorv, tomater, färsk persilja och ett glas grapefruktjuice. (Jag har upptäckt att det är den juice som innehåller minst kolhydrater. Och god är den också!)
Vårat lag kom förresten näst sist i fotbollsquizen trots att vi hade två obotliga fotbollsnördar bland oss. Men när motståndet bestod av folk som den gamle ÖIS-tränaren Bosse Backman, ledaren för det hela var Hermann Dill (som varit insyltad överallt där fotboll avhandlas - från Offside till Canal +) och kategorierna för kvällen var: 1. AC Milan,2. Först och sist i tabeller, och 3. VM på 80-talet, så förstår ni kanske att här räckte det inte med vanliga nördkunskaper.
Bland dom enklare frågorna var: Hur många mål gjorde Preben Elkjaer i VM 86? och Vilka två icke-italienska spelare har varit lagkapten i Milan? Svarar ni rätt på dom frågorna i era kommentarer så lovar jag att återkomma med nästa svårighetsgrad av frågor... (Maxpoäng i quizen var 80, vinnande lag fick 65, vi fick 42, jag själv hade kanske fått 10.)
Nu ska jag nog fan ge mej ut på långpromenad.
Bananer, bananer...
Men nu har jag precis gått igenom en tabell över hur mycket kolhydrater olika frukter och grönsaker innehåller och gjort en lista över vilka som är tillåtna. Och det visade sej att banan är den överlägset värsta frukt man kan äta. Inte nog med att den innehåller 21,8 % kolhydrater, dessutom innehåller den massa onyttigt socker; bara 10 % av sockret i en banan är sånt socker som är ok att få i sej.
Till råga på allt är mango tamejfan tvåa på listan över frukter med flest kolhydrater. Mina två favoritfrukter är alltså dom två sämsta frukterna att äta. Tacka fan för att jag ser ut som jag gör idag.
E och S tipsade igår om att man kan ha frysta jordgubbar i sin frukostfil. Det blir det heller inget med, efter en titt i den där listan. Däremot är hallon rätt ok. Så jag får ändå tacka för erat tips, som ledde mej rätt på vägen mot en lite roligare frukost...
Nu ska jag iväg till den där puben och synda. (E har gett mej tillåtelse till en öl) När jag dricker den får jag försöka glömma den här bloggen.
Socialt liv?
Dagens ris: det oätna riset.
Just hemkommen från restaurang och avskedsmiddag. En av mina flitigaste läsare (och kommenterare), L, lämnar stan. Jag beställde en indisk kyckliggryta och åt den som soppa. Det värsta var dock inte att inte få äta av riset. Det värsta var naan-brödet som folk runtomkring mej girigt mumsade i sej medan jag försökte titta åt ett annat håll. Usch. Frågan är om min karaktär verkligen kommer bli starkare av den här dieten, eller om det kommer sluta med att jag totalt bryter ihop.
Innan ätandet spelade jag racketsporter med E. Vi ska vara med i en tävling i helgen i racketlon. Fast jag ska INTE se det som en tävling. E har tydligt instruerat mej att racketlon bara ska vara en kul träningsform inför mitt långsiktiga mål: det bloggen är döpt efter. Problemet är att även om jag - när jag äntrar banan - har inställningen klar för mej: det här ska va roligt; det gör inget om jag spelar dåligt; heja, heja, så är det så vansinnigt svårt att mota bort frustrationen som kommer när slagen inte hamnar där jag vill. Nåväl. I helgen har jag alltså förhållningsorder om att aldrig ens tänka på vad det står i matcherna. Det gör inget om jag förlorar dom allihop. Hur det går får ni, kära läsare, förstås veta här nån gång under söndag kväll.
Jag vägde mej idag igen (fast nu på en annan våg i en annan sporthall) och med skor och kläder visade den exakt samma reslutat: 91,2. Fast efter träningen, på väg in i duschen, naken, visade den 89,4. Jag började genast fundera på att köpa lättare skor, men under middagen påpekade S (som är rejält insyltad i mästercoachen E:s liv) att man alltid väger lite mindre direkt efter träning. Så i skrivande stund är jag väl uppe i 90 igen kan jag tro.
Fast det här med kilon hit och dit är ju egentligen inte så viktigt. Det viktiga är ju själva måttet på magen. Men nåt måttband har jag ännu inte skaffat. Måste ordna det snarast. Fast då dyker ju frågan upp: när ska jag mäta magen: när jag just har ätit eller när jag just har bajsat? Skillnaden är betydlig kan jag tala om.
Slutligen: tack för alla trevliga kommentarer, även om jag inte riktigt vet hur jag ska tolka den om att bloggen är en monster. Det låter ju inte så trevligt egentligen. Och så blir jag ju nyfiken på vem det är som tycker om min mat. Kan det vara en vilt främmande läsare, tro... Undrar just hur många påhejare och påpiskare förutom E som kommer att följa mej om lite mindre än ett år; jag lär behöva alla jag kan få.
...och magen bara växer
Idag kom jag ihåg att väga mej. 91,2 kilo. Känns fruktansvärt med tanke på att senast jag vägde mej (i kallbadhuset i Varberg för ungefär en månad sen) hamnade vågen på exakt 90. I och för sej var jag helt naken då och nu hade jag träningskläder och skor på mej, men i alla fall... Och magen känns verkligen större än nånsin.
Så till dagens middag: Tre stora köttbullar, fyllda med stiltonost på en bädd av smörstekta skogschampinjoner, vitkål, blandad sallad och tomat. Jättegott! Maten går bra än så länge. Det är kul att hitta på nya sätt att laga mat på. Men frukosten är värre. Fil eller yoghurt med linfrö är direkt påfrestande att få ner för varje sked jag tvingar mot min mun. Så imorse gjorde jag lite äggröra och åt den med tomater och färsk persilja. Det var gott, men jag känner att jag behöver hitta fler sätt att variera min frukost på.
Och nu skriver min gode vän J på msn att min feta kost är farlig lik förbannat och att jag borde tänka över den en gång till. Ja, herregud. Bäst jag slutar nu. Det är ett svårt liv man har att leva sej igenom.
Satan!!
PS. I måndags tog jag ingen kaka på personalmötet på jobbet. Då var jag i alla fall duktig.
Dumma maskiner
Jag gjorde samma test en gång till och fick exakt samma resultat. Jag gjorde det då en tredje gång och fick en något lägre siffra: 52. Resultatet av det blev "excellent". Och jag gick därifrån som ett frågetecken och undrade vilket av elite och excellent som är egentligen är bäst. Hur ska man veta det?
Nästa gång jag gjorde detta fitness test hamnade jag istället på "above average", vilket ju knappast kan vara bättre än varken elite eller excellent. Det kändes inte bra. Det skulle alltså tyda på att träningen redan går åt fel håll.
Mitt allra första inlägg
Nåväl. E har sina poänger. Vasaloppet är säkert ett trevligt lopp. Och i form behöver jag komma. Och saker som pekar mot en gryende form har börjat hända. Jag har t ex kommit över min tidigare väl ingrodda gymskräck. Senast idag körde jag ett ordentligt konditionspass i 1 timme och 1 kvart. Sen gick jag hem och åt middag, bestående av gräddstuvad broccoli, blomkål och vitkål med nersmält stiltonost, lax och knapserstekt bacon, ruccolasallad och tomat. Gott! Och framförallt: nästan helt utan kolhydrater!
Det här med att slopa kolhydrater är inte E:s idé. Det har jag faktiskt kommit på själv. Jag har ätit så mycket pasta, ris, potatis och bröd i mitt liv att jag blir alldeles kallsvettig när jag tänker på det. Men nu - när det börjar visa sig att det är just dessa hydrater som är bovarna i folks fettdramer - får det vara slut. Och socker ska vi inte bara tala om. Jag har varit ett kakmonster ändå sen mormor bakade sin första kaka till mig. Även det måste få ett slut. I gengäld ska jag äta naturliga, feta produkter i kombination med mycket sallad och bra grönsaker (alla grönsaker är inte bra; jag håller som bäst på att lära mig vilka som är vilka).
Tanken med mitt nya liv är alltså att motion och nya kostvanor ska leda till att jag får en mer tilltalande kroppsform och att jag ska orka åka ett helt vasalopp om mindre än ett år. Och alla som är nyfikna på att följa mina strävanden är välkomna att göra det här på denna min blogg.
