mathjul

Gick vägen om Konsum efter jobbet. Skulle köpa massa nyttiga produkter. Det gjorde jag också. Men dom bjöd på små våffelbitar. När jag fick syn på dom jublade jag först inombords, sen insåg jag att jag inte skulle få äta av dom; då kändes det som nåt dog inom mej. Sen gjorde jag det i alla fall. Ungefär på samma sätt som en smådjursfobiker städar undan en spindel, nöp jag en våffelbit och slängde den i munnen. Och nu sitter jag här och skäms. För första gången i mitt liv tror jag att jag fullt ut förstår hur folk med olika ätstörningar måste känna sej. Jag vill egentligen kräkas upp den igen. Det är så definivit, det vi äter - det går inte att ångra. Och inte hjälper det att be om förlåtelse. Det är tungt. Men snart ska jag gymma igen. Idag måste jag komma ihåg att väga mej, så jag - och ni kära läsare - lättare kan följa min viktutveckling. Tack för övrigt för dom första kommentarerna. Vi får se om det blir några bilder. Kanske kan E anställa en kameraman.
 
PS. I måndags tog jag ingen kaka på personalmötet på jobbet. Då var jag i alla fall duktig.