JAAAAAAA!!!!!!!!!!!
Och fy fan vad välförtjänt det var idag! Vilken underbar kämpainsats! Och nu är det bara två ynka poäng upp till kvalplatsen. Och hela åtta matcher återstår. Och det bästa av allt: käften är nu igentäppt på att alla jävla idioter som sagt "det är kört", "det går inte" och framförallt "dom är helt enkelt för dåliga". Folk som kastar ur sej så grova förenklingar av verkligheten borde aldrig få komma i närheten av en fotbollsplan. Och att dom får kalla sej experter i teve på bästa sändningstid är skandal. Alldeles oavsett hur det här nu slutar har Öis förstås redan bevisat att dom är bra nog att ha en god chans att hänga kvar i årets allsvenska. Så gott åt dej, Pär jävla Zetterberg! Du hade fel.
Mellanmånad
Imorn ska jag träffa min vasaloppskompanjon Martin och hans Maria. Vi ska ut och vänja deras lille Anton - som ännu inte fyllt en månad - vid svampskogens ljuvliga dofter. Det ska göra honom till ett harmoniskt barn. Men naturligtvis kommer även jag och Martin ta tillfället i akt och diskutera höstens gemensamma träningsupplägg.
Limpa
Och även om det inte blivit mer löpning har väl i alla fall promenaderna till och från skogen bidragit till lite fettförbränning. Efter några dagar över 80 i början av veckan har jag nu stabiliserat mej strax därunder. 79,6 i morse.
Och fotboll! Vilken sport! Jag har avnjutit tre matcher i helgen och fått se inte mindre än fem slutminutersmål. Ekenbergs 2-1 för Mjällby i 93:e, Zlatans i 94:e, Vinicius 1-1 i 88:e för Häcken mot AIK i cupsemin och sen Nils-Eric Johanssons 2-2-kvittering i 119:e och två minuter senare, på tilläggstid i förlängningen, Markus Jonssons 3-2.
Som öisare har jag otroligt många gånger dom senaste åren förbannat det faktum att anspänningen hos fotbollsspelare när slutsignaler närmar sej så ofta leder till sena mål. Men samtidigt är det ju just det som gör att man inte kan annat än älska den här sporten; skiljer det inte tre mål när klockan står på 90 kan man aldrig veta hur det ska sluta...
Nu ska jag tillbaka till tennisfåtöljen. US open är ju i full gång och Eurosport har den goda smaken att sända i båda sina kanaler. Om inte matcherna i "vanliga" Eurosport är alldeles fantastiska väljer jag alltid Eurosport 2 för dom underbara brittiska kommentatorernas skull. Jag vet inte hur många timmar jag spenderade tillsammans med Simon Reed, Frew McMillan, David Mercer och Bob Hewitt under mina tonår innan Eurosport Nordic uppfanns och tråkiga svenska kommentatorer förstörde en stor del av upplevelsen. Så det är verkligen härlig nostalgi att få återuppleva äkta brittisk tennispoesi. Bara som exempel: när Novak Djokovic försöker sej på en stoppboll ur ett väldigt svårt läge vid setboll mot sej och missar helt: "what an extraordinary piece of decision making from Djokovic there!" (Med detta sagt måste jag dock tillägga att både Maria Strandlund och Birger Folke är mycket bra i svenska Eurosport - Rolf Norberg däremot får mej att vilja kasta ut teven genom fönstret.)
Dagens söndagmiddag: blomkålsmos och köttfärslimpa, med kantareller som legat och gottat till sej i rikligt med grädde vid sidan om limpan. Mat blir inte godare!
Bortblåst
Jag blir så förbannad. All form jag tränade upp inför Midnattsloppet är nu som bortblåst. Jag har just varit ute på ett försök att springa en ny milsträcka som jag mätte upp på Eniro. Tanken var att hålla 5-minuterstempo. Det gick inte alls. 2,5 km passerade jag på 12,42, sen drog jag på lite mer och lyckades passera 5 km på 24,50. Efter det inträffade dubbla olyckor: dels sprang jag in på fel gata så tidtagningen blev meningslös; dels tappade jag all energi i benen.
Det var fruktansvärt irriterande för egentligen kände jag mej inte särskilt trött - jag var väldigt långt ifrån det där stadiet när man bara ramlar ihop av utmattning. Men benen: efter ungefär 27 minuters löpning var det som om nån sprutat in några kilo betong i dom. Och sen började ryggen och höfterna göra ont. Och sen var det bara helt kört att hålla uppe ett vettigt tempo i löpningen. Jag joggade sakta vidare tills klockan passerade 40 minuter, sen gick jag i en kvart, innan jag satsade allt på en spurt i sisådär 7, 8 minuter. Sen var jag hemma igen. Och nu sitter jag här och surar.
Kullaviks hamnlopp nästa helg blir det inget med. Däremot är jag sugen på att vara med i ett välgörenhetslopp (anmälningsavgiften går till sjuka barn) som pågår i Slottskogen nu. Alla som deltar får under 9 dagars tid (sista dag är nästa onsdag) springa en bana på 1250 meter hur många varv man vill. Tidtagningschip ingår och banan lär ju vara ordentligt uppmätt, så åtta snabba varv där skulle ju kunna bli min nästa chans att nå en miltid på under 48. Men just nu känns det jävligt avlägset. Fan. Och min rektor ringde tidigare ikväll och kom nu med ytterligare ett nytt förvirrad, felräknat förslag på vilka kursgrupper jag ska ha. Och snart har terminen varat i två veckor...
Karl Johan
Just hemkommen från jobbet upptäckte jag att det redan är september, varpå det slog mej att jag fortfarande inte betalat mina räkningar. Sen kom jag på att jag knappast kan göra det ikväll heller eftersom batteriet i bankdosan var såpass slut redan förra månaden att jag fick göra flera försök att läsa av siffrorna innan jag lyckades få det rätt. Så jag tänkte att det är väl bäst att jag istället sätter mej och skriver ett nytt blogginlägg. Att döma av kommentarerna börjar ni ju bli en smula otåliga, kära läsare. Med all rätt.
Men det har varit mycket nu ett tag. Terminsstarter är alltid mer eller mindre kaotiska och just nu jobbar jag typ dygnet runt eftersom all icke-lektionstid på skolan går åt till att sitta och argumentera med rektorer och schemaläggare om vilka kursgrupper som egentligen får plats i min tjänst, och när och var jag i så fall ska undervisa dom. På skolan där jag jobbar kan sånt där ändras ungefär varannan dag. Igår vid fyratiden, t ex, upptäcktes plötsligt en ny kursgrupp i Svenska B som var bortglömd och alltså inte hade nån lärare. Det rör sej om en trea som nu ska läsa andra delen av kursen; första delen läser dom i tvåan, men läraren dom hade då har blivit övertalig och sitter nu hemma med full lön (pga anställningstrygghet i kommunen) utan att jobba eftersom det inte finns utrymme i skolans ekonomi att ha kvar läraren på skolan.
Efter mycket om och men, och försök att få mej att gå med på att jobba övertid utan betalning (pengar finns ju inte) har man i skolledningen nu kommit fram till att ta bort en annan av mina grupper (en tvåa som precis har påbörjat Sv B nu) och lägga hela deras kurs i trean istället. En ganska vanlig lösning på problem på min skola, med den ständiga konsekvensen att sista terminen i trean blir ett helvete för eleverna eftersom deras schema då blir överbelamrat med kurser som borde lagts in långt tidigare.
Så kan det gå till i skolans värld. Det är tur att eleverna finns. Jag skulle bli komplett tokig om jag tvingades att bara jobba med vuxna människor hela dagarna.
Men det har hänt en del kul saker också sen sist. Helgen var jävligt bra. Fast när jag borde sprungit ägnade mej åt svampplockning istället. Jag kunde inte låta bli. Och det var underbart! Det kryllade av svamp och jag lufsade omkring, helt salig av lycka, och plockade och plockade. Jag tror det är svårt för en icke-svampplockare att fullt ut förstå den totala lycka det innebär att hitta ett riktigt praktexemplar av Karl Johan (som ju är en så fulländat estestiskt tilltalande skapelse att man nästan blir religiös när man ser en). Eller att se hur det bara lyser gult av kantareller och man bara upptäcker fler och fler ju mer man tittar sej omkring.
Men löpning har det alltså inte blivit. Och inte heller nåt vidare sunt leverne, dessvärre. Jag har t ex druckit massa öl både i lördags (då en av bloggens flitigaste läsares (Johan) bror Martin spelade med sitt band Jim's Combo på Nefertiti - en underbar musikupplevelse!) och igår (då terminens första AS (after school) ägde rum).
Så fan vet om det blir nåt lopp nästa helg. Jag känner att jag tappat formen. Egentligen borde jag förstås ta tjänstledigt och satsa helt på löpningen men då skulle väl min stackars rektor få ett slaganfall.
Ledsen att jag alltså inte har skrivit nåt om träning (jag vet att det är det ni helst vill läsa om) men jag lovar att nästa inlägg inte ska bli fritt från mellantider.
