Karl Johan
Just hemkommen från jobbet upptäckte jag att det redan är september, varpå det slog mej att jag fortfarande inte betalat mina räkningar. Sen kom jag på att jag knappast kan göra det ikväll heller eftersom batteriet i bankdosan var såpass slut redan förra månaden att jag fick göra flera försök att läsa av siffrorna innan jag lyckades få det rätt. Så jag tänkte att det är väl bäst att jag istället sätter mej och skriver ett nytt blogginlägg. Att döma av kommentarerna börjar ni ju bli en smula otåliga, kära läsare. Med all rätt.
Men det har varit mycket nu ett tag. Terminsstarter är alltid mer eller mindre kaotiska och just nu jobbar jag typ dygnet runt eftersom all icke-lektionstid på skolan går åt till att sitta och argumentera med rektorer och schemaläggare om vilka kursgrupper som egentligen får plats i min tjänst, och när och var jag i så fall ska undervisa dom. På skolan där jag jobbar kan sånt där ändras ungefär varannan dag. Igår vid fyratiden, t ex, upptäcktes plötsligt en ny kursgrupp i Svenska B som var bortglömd och alltså inte hade nån lärare. Det rör sej om en trea som nu ska läsa andra delen av kursen; första delen läser dom i tvåan, men läraren dom hade då har blivit övertalig och sitter nu hemma med full lön (pga anställningstrygghet i kommunen) utan att jobba eftersom det inte finns utrymme i skolans ekonomi att ha kvar läraren på skolan.
Efter mycket om och men, och försök att få mej att gå med på att jobba övertid utan betalning (pengar finns ju inte) har man i skolledningen nu kommit fram till att ta bort en annan av mina grupper (en tvåa som precis har påbörjat Sv B nu) och lägga hela deras kurs i trean istället. En ganska vanlig lösning på problem på min skola, med den ständiga konsekvensen att sista terminen i trean blir ett helvete för eleverna eftersom deras schema då blir överbelamrat med kurser som borde lagts in långt tidigare.
Så kan det gå till i skolans värld. Det är tur att eleverna finns. Jag skulle bli komplett tokig om jag tvingades att bara jobba med vuxna människor hela dagarna.
Men det har hänt en del kul saker också sen sist. Helgen var jävligt bra. Fast när jag borde sprungit ägnade mej åt svampplockning istället. Jag kunde inte låta bli. Och det var underbart! Det kryllade av svamp och jag lufsade omkring, helt salig av lycka, och plockade och plockade. Jag tror det är svårt för en icke-svampplockare att fullt ut förstå den totala lycka det innebär att hitta ett riktigt praktexemplar av Karl Johan (som ju är en så fulländat estestiskt tilltalande skapelse att man nästan blir religiös när man ser en). Eller att se hur det bara lyser gult av kantareller och man bara upptäcker fler och fler ju mer man tittar sej omkring.
Men löpning har det alltså inte blivit. Och inte heller nåt vidare sunt leverne, dessvärre. Jag har t ex druckit massa öl både i lördags (då en av bloggens flitigaste läsares (Johan) bror Martin spelade med sitt band Jim's Combo på Nefertiti - en underbar musikupplevelse!) och igår (då terminens första AS (after school) ägde rum).
Så fan vet om det blir nåt lopp nästa helg. Jag känner att jag tappat formen. Egentligen borde jag förstås ta tjänstledigt och satsa helt på löpningen men då skulle väl min stackars rektor få ett slaganfall.
Ledsen att jag alltså inte har skrivit nåt om träning (jag vet att det är det ni helst vill läsa om) men jag lovar att nästa inlägg inte ska bli fritt från mellantider.
