mathjul

Efter den senaste tidens framgångar fick jag, under dagens löppass, verkligen veta att jag levde igen. Jag hade tänkt springa en mil i lugnt tempo, men kände redan efter två, tre kilometer att det gick jävligt segt - framförallt i uppförsbackarna. Jag är verkligen ingen bra backlöpare; dom stör min rytm, dom satans backarna. Efter passering inför tre varv kvar såg jag att min varvtid var långsammare än 5,30. Då blev jag förbannad och klev av. Eftersom den 640 meter långa startsträckan var avsedd för en mil blev alltså resultatet 6880 avverkade meter, på tiderna: 3,20 - 5,03 - 5,12 - 5,12 - 5,17 - 5,25 - 5,31 = 35,01.

Det är väl bara att inse att det är svårt att kombinera heltidsjobb med löpsatsning. Efter förra veckans lugna uppstart har skolan invaderats av elever nu igen. Och fast jag tycker väldigt mycket om dom små liven är det inte utan att jag känner mej färdig för sängen när jag kommer hem. I helgen vill det till att löpningen känns bättre igen för att det ska kännas bra att anmäla mej till dom nya lopp jag skrev om i förra inlägget.

Tack för trevliga kommentarer! Jack Penate har jag hittills missat, men ska genast kolla upp. Och sorry att jag inte ställde upp i helgens racketlon, men jag hade en syster som fyllde år att fira. (Tennisturneringen jag skulle varit med i blev tyvärr inställd pga för få anmälningar) Jag känner dock att jag nog borde ge racketlon en ny chans i höst. Jag är ju 10 kilo lättare nu och rimligen borde det göra mej snäppet konkurrenskraftigare på banorna. Och apropå viktnedgången: jag har vägt 79,8 två morgnar i rad nu, men imorn siktar jag på att ha tappat några hekton till; fortfarande har jag en retfull liten mage kvar - den ska bort innan jag är nöjd.