mathjul

I morse fick jag uppleva det: siffrorna på vågen började med en sjua: 79,8. Det känns nästan lite högtidligt och jag firade nyss genom att faktiskt unna mej att äta en rejäl portion pasta. Jag var nämligen ute på en svamptur idag efter jobbet och förutom massor av kantareller hittade jag också två fina tegelröda björksoppar (smakmässigt helt i klass med Karl Johan). Och då kunde jag inte låta bli att göra en riktigt härlig gräddsås på dom, med baconbitar och vitlök som extra smaksättning. Och till en sån sås är det ju bara pasta som kan komma ifråga. Men inte vilken pasta som helst förstås: färska pastakuddar fyllda med soltorkade tomater föll valet på - ett mycket gott val om jag får säga det själv.

Så nu är jag väl uppe strax över 80 imorn igen, men jag känner att jag kan leva med det. Trenden tyder ju helt klart på att jag är på väg åt rätt håll. Och snart blir det mer löpning och nya lopp: jag tänker först och främst anmäla mej till det milslånga Kullaviks hamnlopp som går av stapeln 12 september. Där ska jag under 48. (Hittills har jag dock tagit det lugnt efter helgens urladdning. Igår joggade jag bara lätt i 45 minuter för att inte överanstränga kroppen.)

Sen är jag inne på att ställa upp i 21-kilometersklassen i Göteborgs maraton också. Det går först i oktober så jag har lite mer tid att träna innan dess. Men att springa hela maratonsträckan kan nog bli väl tufft redan i år. Men kanske nästa år. Min styrka som löpare på den gamla goda tonårstiden var ju egentligen aldrig snabbheten utan mer uthålligheten (som barn var jag extremt uthållig) så egentligen borde kanske maraton vara den sträcka som passar mej bäst. Och även om uthålligheten helt rök under åren mellan 20 och 30 borde den ju gå att träna tillbaka tycker jag nog. Den som lever får se.

Men innan nåt maratonlopp kan bli aktuellt kommer ju förstås ett ännu längre uthållighetsprov äga rum: det som hela bloggen egentligen handlar om. Så nej, Johan. Bloggen ska inte byta namn. Vasaloppet ska åkas. Och skidor ska inhandlas. Men: frågan är om jag vågar mej på rullskidor. Jag är ärligt talat lite rädd för att slå ihjäl mej om jag ger mej iväg ut på vägarna med rullskidor på fötterna.