mathjul

Så var det gjort. Och resultatet (48,17) blev väl ungefär som jag väntat mej. Vilket jag förstås får vara nöjd med - även om jag innerst inne hade hoppat på en ännu lite bättre tid. Mitt mål från början var ju att gå under 50 minuter, men efter att jag gjorde det på träning redan i somras vore det ju väl blygsamt att nöja sej med det även på tävling, och min snabbaste träningsmil - för ganska exakt en månad sen - tog precis 48,00 så det självklara målet idag var därför att klara under 48. Det kunde gått. Men som sagt: jag får vara nöjd ändå.

Låt mej ta er igenom loppet kilometer för kilometer: (Jag klockade kilometertider själv under loppets gång, men tyvärr går det nog inte att lita på att skyltarna stod helt rätt placerade; vid 5 km hade jag enligt min egen klocka 23,17 men enligt det officiella messet 23,23. Så dom mest extrema tiderna får man nog ta med en nypa salt. Som tur är stämmer i alla fall sluttiderna överens.)

Km 1: 4,10. Jag trängde mej så långt fram som möjligt i min startgrupp. (Eftersom jag anmälde mej rätt tidigt i våras och då inte vågade lita på att min kapacitet skulle räcka till en bättre startgrupp var jag i grupp 3, avsedd för löpare som springer på 50-55 minuter.) Lite sinkad blev jag precis i början men ganska snart hade jag och ett 10-tal löpare till ryckt loss. Ett regn hade just börjat falla och allt kändes fint. Och jag trodde inte mina ögon när jag passerade första km-skylten. Och även om den kanske var lite felplacerad kvarstår faktum: jag öppnade fort, lite för fort. 

Km 2: 4,48 (8,58) Kände att jag borde lugna ner mej lite om det nu gick så fort som 4,10. Så det gjorde jag. Trodde dock inte att den här kilometern skulle gå så mycket långsammare (och jag tror tiderna ljuger lite). Tyvärr slutade det regna.

Km 3: 4,47 (13,45) Samma tempo en kilometer till. Så här långt kändes det väldigt fint och jag insåg att jag kunde ha en bra tid på gång.  

Km 4: 5,07 (18,52) Trängsel! Här började jag komma ikapp massor av löpare som startat i gruppen före mej - idioter som inte höll tempot dom anmält att dom skulle klara av. Vid några ställen tappade jag mycket fart när jag helt enkelt inte kom förbi. Ryckig löpning. Onödigt långsam kilometer. Störande. 

Km 5: 4,24 (23,17) Dom värsta sengångarna i startgrupp 2 hade nu passerats och jag kunde trycka på igen. Kanske gick det lite väl fort här i ivern att öka farten efter katastrofkilometern innan. 

Km 6: 5,12 (28,29) Här kom tröttheten som en hånfull örfil; det kändes som nån ond trötthetsgud skrattade åt mej: haha, där fick du för att du sprang för snabbt förra kilometern. Jag fick verkligen slita för att hålla hyfsad fart uppe. Det började kännas som att det var långt kvar.

Km 7: 4,58 (33,27) Man blir ju inte direkt mindre sliten i den här fasen av ett lopp, men jag lyckades ändå höja farten något - började känna att det ändå inte var så fruktansvärt långt kvar nu och att jag hade en helt ok tid på gång.   

Km 8: 5,14 (38,41) Loppets långsammaste kilometer. Två förklaringar: 1. Jag var tvungen att stanna till lite för att få tag i en mugg vatten som jag kastade över mej. 2. Loppets enda riktigt tuffa uppförsbacke finns på den här kilometern. Det gick ruggigt tungt, inte bara i den utan även en bra stund efter den.

Km 9: 4,47 (43,28) Jag var vansinnigt trött nu, men försökte mej ändå på en liten tempoökning. Nära nu ju. Längs med hela Vasagatan tänkte jag att den omöjligt kan vara så lång till vardags som den var nu.

Km 10: 4,49 (48,17) Jag laddade ju upp med att kolla på herrarnas maratonlopp idag, och såg då hur silvermedaljören Emmanuel Mutai kräktes ymnigt med några hundra meter kvar till mål. Under dagen hade jag sen skojat med några kompisar om att jag säkert skulle göra likadant (fast helst vänta tills efter målgång). Mot den bakgrunden kändes det helt sjukt när jag - mitt på Avenyn - med sisådär 700 meter kvar till mål kände hur jag inte kunde hålla tillbaka kväljningarna. Jag sprang där, med massa publik på båda sidor, och hulkade 4,5 gånger innan jag till slut fick ur mej lite kräk och kunde öka farten igen. När jag sen äntligen fick svänga ner på Berzeliigatan kunde jag bara "åka med" i nerförsbacken. Och sista biten var det ju bara att försöka spurta så gott jag kunde hela vägen in mot mål. 

Allt som allt ger jag mej själv godkänt. Jag klarade ju i alla fall det mål jag satte upp när jag anmälde mej. Nu är frågan vad målet till nästa år ska bli...