Medicinboll

När jag tittar bakåt i bloggen ser jag att jag den fjärde oktober skrev att vikten låg stabilt mellan 79 och 79,5. 21 november uppgav jag ett exakt ett kilo tyngre viktintervall - just den morgonen vägde jag in på 80,3. Sen dess har det sakta men äckligt säkert hänt saker som jag tyvärr måste erkänna att jag undanhållit er, kära läsare. Jag har skämts.

Vid månadsskiftet november/december låg jag närmare 81 än 80 och trenden var alltså oroande men till en början var ändå december en ok månad. Efter den underbara helgen i Västervik kom jag förvisso hem och fick se att vågen nådde ända upp till 82, men det var egentligen inte någon större fara. Jag levde då duktigt några dagar, slopade genast alla kolhydrater så att jag på torsdagen var nere på 80,5.

Men efter den torsdagen har det bara rusat iväg åt fel håll! Julbord, övriga restaurangbesök, alldeles för många sötsaker och alldeles för många ölkvällar har gjort att jag i måndags tvingades stirra ner på siffrorna 83,3 när jag ställde mej på vågen. Och då hade jag ändå julafton framför mej!

Och inte bara julafton, utan två hela dagar spenderade jag hos mina föräldrar - två dagar av konstant ätande. Och socker, socker, socker. Så vågens 84,3 i morse kom förstås inte som en överraskning. Men tragiskt är det ju lik förbannat. Och det handlar förstås inte bara om siffror längre - viktuppgången är i alla högsta grad påtaglig även när jag inte står på vågen. Magen är tung och stor som om jag svalt en medicinboll och jag hatar den.

Dessutom har jag och servicemannen planerat att ge oss iväg och åka riktiga skidor på måndag, och jag hade tänkt överta min pappas skidor. Dom är anpassade efter hans vikt på 82, och jag måste alltså ner så mycket som möjligt tills dess.

Så idag har jag i alla fall inte ätit en tillstymmelse till kolhydrat och dessutom gav jag mej ut och sprang 5 km för ett tag sen. Det var snöigt och bakhalt i backarna och jag kände mej tjock och klumpig, men i ren ilska gick jag ut hårt redan från början och lyckades faktiskt slå mina senaste tider:


4,02 - 5,06 - 5,05 - 5,08 - 4,52 = 24,14


Imorn måste jag försöka springa lite längre. God jävla forts. 


Kommentarer
Postat av: Lisa

Så ni har snö i Göteborg alltså, trodde jag aldrig om den stan. Ta't lugnt i spåret imorgon!

2009-12-27 @ 21:56:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0