Samuel
Jag trodde knappt mina ögon när jag såg vågens siffror nu på morgonen: 83,7! Första gången under 84. Det ni!
Två tennismatcher igår, båda stabila vinster: den första 6-2 6-2, den andra 6-1 6-1. Det så nödvändiga självförtroendet i spelet är tillbaka nu - framförallt inomhus på Gothias underbara filtbanor, där kvällsmatchen fick spelas. Det känns inte som jag kan missa ett enda slag på dom banorna; det är så lätt att komma rätt till bollen och driva upp tempot i duellerna. På gruset är allting väldigt mycket svårare, så håll alla tummar för mer regn idag. Semifinalen går 14.30 och blir den inflyttad blir jag svårslagen.
Jag och min fotbollstokige vän O har - mellan mina tennismatcher - hunnit med att se en hel del Gothiafotboll. Framförallt är det kul att se P17-klassen, som i år består enbart av specialinbjudna, riktigt bra lag. Tanken är att våra bästa svenska tipselit-lag ska få chansen att mäta sej mot handplockat internationellt motstånd. Två svenska lag har imponerat stort hittills: Kalmar FF och Helsingborg. (Båda har vunnit sina pooler - slutspelet börjar idag). I Helsingborg finns en kille som heter Samuel Aziz som är så löjligt bra att jag lovar att äta upp mitt tennisracket om han inte, om sisådär 15 år, kommer kunna se tillbaka på en lyckad proffs- och landslagskarriär. Det gick faktiskt rysningar av välbehag genom min kropp igår när han skojade med ett gäng tjeckiska backar som omöjligt kunde stoppa hans framfart på annat sätt än att sparka ner honom. Samuel Aziz! Kom ihåg var ni först hörde talas om honom.
Två tennismatcher igår, båda stabila vinster: den första 6-2 6-2, den andra 6-1 6-1. Det så nödvändiga självförtroendet i spelet är tillbaka nu - framförallt inomhus på Gothias underbara filtbanor, där kvällsmatchen fick spelas. Det känns inte som jag kan missa ett enda slag på dom banorna; det är så lätt att komma rätt till bollen och driva upp tempot i duellerna. På gruset är allting väldigt mycket svårare, så håll alla tummar för mer regn idag. Semifinalen går 14.30 och blir den inflyttad blir jag svårslagen.
Jag och min fotbollstokige vän O har - mellan mina tennismatcher - hunnit med att se en hel del Gothiafotboll. Framförallt är det kul att se P17-klassen, som i år består enbart av specialinbjudna, riktigt bra lag. Tanken är att våra bästa svenska tipselit-lag ska få chansen att mäta sej mot handplockat internationellt motstånd. Två svenska lag har imponerat stort hittills: Kalmar FF och Helsingborg. (Båda har vunnit sina pooler - slutspelet börjar idag). I Helsingborg finns en kille som heter Samuel Aziz som är så löjligt bra att jag lovar att äta upp mitt tennisracket om han inte, om sisådär 15 år, kommer kunna se tillbaka på en lyckad proffs- och landslagskarriär. Det gick faktiskt rysningar av välbehag genom min kropp igår när han skojade med ett gäng tjeckiska backar som omöjligt kunde stoppa hans framfart på annat sätt än att sparka ner honom. Samuel Aziz! Kom ihåg var ni först hörde talas om honom.
Kommentarer
Trackback
