mathjul

Så sitter jag här vid min dator igen och får väl försöka mej på en resumé av vad som hänt sen sist. Arvika bjöd på en rad upplevelser jag sent ska glömma. Redan en dryg timme efter att jag klivit av tåget satte underbart tyska Well:Erdball standarden för den fest som skulle vara ända till 5 på morgonen. Den enda kritiska punkten var vid midnatt; efter en två timmar lång Depeche-urladdning skrek ryggen åt mej att jag faktiskt fyllt 30 - flera andra i gänget kände samma sak och stämningen höll precis på att bedarra, när några grabbar i ett litet tält i kanten av ölområdet plötsligt började lira hämningslöst tung techno som sakta men säkert fick oss på danshumör igen.

Efter sisådär 20 minuter hade all värk släppt, och jag (och alla runt omkring mej) hamnade i nån sorts dancer's high. (Jag minns hur jag hann tänka tanken att det här måste va grymt bra för fettförbränningen efter all öl.) Under rätt omständigheter kan jag verkligen älska den där typen av dansmusik och nu ville jag aldrig att den skulle ta slut. När den väl gjorde det gjorde det dock inte så mycket för då var klockan halv 3 och Andreas Tilliander påbörjade ytterligare en suverän danstimme. När vi sen skulle ta oss till det hus en bit utanför Arvika där vi skulle sova var vi tvugna att åka i två omgångar, så jag och några till blev kvar på en parkering där vi lyckades få en sista halvtimmes tokröj, tack vare ett gäng galna italienare som spelade RHCP:s Otherside på repeat från sin bil. Fler och fler anslöt och till slut var vi säkert 40 pers som stod och skrålade.

Efter 3 timmars sömn fick jag skjuts (av min vän H som ställer upp i vått och torrt) tillbaka till Arvika igen och påbörjade min dagslånga tågresa ner genom ett regnigt och åskigt Götaland. När jag äntligen kom fram till Karlskrona och Aspö var det dags att ställa om - festformen skulle bytas mot tennisform. Resultatet blev 2 silver (singel och generationsdubbel (med far)), och 1 guld (herrdubbel) och det får jag vara mycket nöjd med. Men det största av allt var att jag fick det otroligt fina "Ryapriset" - en hedersutmärkelse som varje år går till någon person som anses extra viktig för klubben och turneringen där nere. Det är sjunde året det delas ut och jag är den klart yngsta pristagaren hittills. Ett stort ögonblick!

I söndags kväll kom jag tillbaka till Göteborg och jag var inte lite nervös inför att kliva upp på vågen. Visserligen har jag spelat enormt mycket tennis under veckan som gått, men maten har inte varit helt enligt dieten, och nån löpning har det inte blivit alls (jag har helt enkelt inte hunnit- men ikväll ska jag ut på en runda!). Ändå visade det sej att jag hållt vikten förvånansvärt väl. Jag ligger stabilt kvar runt 85 (85,3 i morse), vilket förstås känns riktigt bra.

Tennis blir en stor del av även denna vecka: igår var det dags för första omgången i Tennisforum cup. Det blev en mycket märklig match. Jag vann med 7-6 0-6 6-0. Efter ett darrigt, men godkänt, första set tappade jag allt i andra, och räddades sedan av regnet som gjorde att matchen fick flyttas in - från grus till filtmatta. Där kände jag mej betydligt mer hemma och lyckades avsluta med ett bra tredjeset. Den här turningen tillämpar poolspel (med 4 spelare i varje) och jag måste vinna min pool för att gå till semifinal. Klockan 8 (!) imorn bitti går nästa match. Håll tummarna för att grusformen infinner sej.

Efter gårdagens match cyklade jag i ilfart till Gamla Ullevi - hann precis till andra halvlek av Öis-Gefle och fick alltså vara glad i alla fall en liten stund. Fan så mycket roligare just nu - i fotbollsväg - än att följa Öis är den här veckans Gothiafest. Så nu är det dags att avsluta och dra ner till Heden. Men redan ikväll, kära läsare, lovar jag att vara tillbaka igen: då ska dagens löppass rapporteras.