mathjul

Jag har just varit ute och sprungit igen. Egentligen var det vilodag idag, men jag kände mej så fruktansvärt besviken efter gårdagskvällens kraftlösa insats att jag inte kunde låta bli att försöka ta revansch på mej själv redan idag. Jag ville känna att jag kan springa med fart igen, så jag beslöt mej för att försöka slå mina 24,49 på 5 km, som jag skriver om i inlägget "regnlöpning". Sist jag försökte slå den tiden gick jag ju ut alldeles för hårt och det slutade med att jag promenerade näst sista varvet. Jag gick ut något lugnare idag men trots det gick det åt skogen igen. Det är ett helvete att försöka springa fort utan vattentillförsel. Så snälla läsare: håll alla tummar för att det blir ösregn under Midnattsloppet - det skulle avsevärt öka mina chanser att orka springa fort.

Idag orkade jag 3 km innan jag gick in i väggen, och bestämde mej för att nöja mej med 4 km och åtminstone försöka fixa det på under 20 minuter. Det gick inte. Tiderna: 3,55 (800) - 4,56 - 5,05 - 6,16 (1,2) = 20,11. Sista varvet gick alltså nästan en minut långsammare än dom 5,24 jag hade i regnet. Och då sprang jag alltså ändå en hel kilometer kortare idag...

Så här efteråt är det lätt att tänka att det väl för helvete bara är att ta i mer nästa gång - bara springa på som fan och skita i tunga ben och trötthet. Men tyvärr är det inte lika enkelt att plocka fram dom tankarna när jag springer - och kanske är också det en del av problemet: att jag känner efter för mycket; tänker alla möjliga tankar och, som t ex idag, bestämmer mej för att springa ett varv kortare än planerat. Men jag har så jävla svårt att sluta tänka. Och skillnaden mellan mej och bra löpare är nog att mina tankar inte enbart präglas av den envishet och tjurighet som man nog måste ha om man ska lyckas i den här sporten. Jag är rädd att jag är alldeles för mycket en "ge upp-typ". Och fan vet hur jag ska träna bort det...  

PS. Är ni det minsta lilla intresserade av tennis så får ni helt enkelt inte missa "Game, set and Mats" som avslutar varje dags sändning från Franska Öppna på Eurosport. Mats Wilander är helt briljant som expert, och lyckas nästan alltid få dit dom intressantaste spelarna för dagen; idag 19-åriga rumänskan Sorana Cirstea, som slog ut Jelena Jankovic med 9-7 i avgörande set efter en helt underbar kämpainsats - en av årets stora Roland Garros-höjdpunkter hittills. (Söderling snackar ju hela världen om idag så då behöver väl inte jag också göra det...)