Halvvägs
Nu minsann har jag köpt en cykel! Den jag tidigare hade - som blev stulen nån gång i typ oktober förra året - hann på det dryga år jag ägde den leva ett liv som egentligen är värt en hel roman. Kanske kommer jag avhandla den i ett eget inlägg framöver. Kanske kommer den nya cykeln bete sej lika dumt (i så fall kan det ju bli aktuellt att dra paralleller). Vi får se. På lördag kommer jag i alla fall kunna hämta den i affären, ihopskruvad och körklar. Bara det är ett enormt framsteg. Vid mitt förra cykelköp slängde försäljaren åt mej en skiftnyckel eller liknande föremål och förklarade nonchalant att "du kan ju skruva ihop den på parkeringen", när jag påpekade att jag inte hade tänkt mej att få ett stycke kartong, utan en cykel, med mej från affären. (Det slutade - som det brukar när jag hamnar i praktiska bekymmer - med att jag fick bjuda min vän M på middag.)
Jag ser hursomhelst fram emot lördag. Oj, vad jag ska svischa iväg på äventyr. Man kommer ju onekligen så mycket längre på två hjul än på två ben. Förra sommaren cyklade jag till Kungälv som längst. I år känns det som det är dags att utforska Kungsbacka.
Men att gå är ju inte heller fy skam: i morse gick jag två timmar i rask takt till Sisjön, en bit söder om Göteborg, och tog mej en simtur. Jag hade faktiskt tänkt gå hela vägen hem igen, men skavsår av mina för säsongen ännu inte helt ingågna sandaler gjorde att det fick bli bussen tillbaka.
Eftermiddagen spenderade jag i solen i Vasaparken, lyssnade på Alexander Stubbs sommarprogram från igår (intressant kille: utrikesminister i Finland och triathlon som ett av sina största intressen), och läsande Bonniers världshistoria - en bok jag varmt kan rekommendera: 550 sidor som handlar om allt som hänt i världen nånsin, typ. I ett försök att bli en bildad människa har jag tänkt läsa den pärm till pärm.
Till sist ett glädjebesked: i morse hamnade vågen för första gången under 85: 84,9! Halvvägs till 80 nu alltså; när jag kommer dit tror jag det är dags att sluta gå ner och istället försöka stabilisera vikten. Hur lång tid tror ni, kära läsare, jag kommer behöva för att nå 80? Där har ni en fråga att dryfta i kommentarerna...
Jag ser hursomhelst fram emot lördag. Oj, vad jag ska svischa iväg på äventyr. Man kommer ju onekligen så mycket längre på två hjul än på två ben. Förra sommaren cyklade jag till Kungälv som längst. I år känns det som det är dags att utforska Kungsbacka.
Men att gå är ju inte heller fy skam: i morse gick jag två timmar i rask takt till Sisjön, en bit söder om Göteborg, och tog mej en simtur. Jag hade faktiskt tänkt gå hela vägen hem igen, men skavsår av mina för säsongen ännu inte helt ingågna sandaler gjorde att det fick bli bussen tillbaka.
Eftermiddagen spenderade jag i solen i Vasaparken, lyssnade på Alexander Stubbs sommarprogram från igår (intressant kille: utrikesminister i Finland och triathlon som ett av sina största intressen), och läsande Bonniers världshistoria - en bok jag varmt kan rekommendera: 550 sidor som handlar om allt som hänt i världen nånsin, typ. I ett försök att bli en bildad människa har jag tänkt läsa den pärm till pärm.
Till sist ett glädjebesked: i morse hamnade vågen för första gången under 85: 84,9! Halvvägs till 80 nu alltså; när jag kommer dit tror jag det är dags att sluta gå ner och istället försöka stabilisera vikten. Hur lång tid tror ni, kära läsare, jag kommer behöva för att nå 80? Där har ni en fråga att dryfta i kommentarerna...
Kommentarer
Postat av: j
5 månader. Snabbare æn så kan inte vara nyttigt.
Trackback
