mathjul

Dagen började med squash. Det är en jävla sport. Det jobbigaste med den är att den ofta får mej att känna mej så ruskigt ointelligent - dum i huvet, helt enkelt. Min hjärna är nog överhuvudtaget inte av den snabbare sorten, och extra trög är den när det gäller logisk-matematisk och spatial intelligens. Detta blir sällan så tydligt som när jag försöker spela squash, där valmöjligheterna inför varje slag är närmast outtömliga. Att välja fel slag en eller två gånger är därmed förlåtligt. Men att slå samma idiotslag om och om igen i oändlighet är förbannat svårförlåtligt - i alla fall när den jag måste förlåta är mej själv. Det värsta är att jag alltid kommer på mina misstag exakt i ögonblicket efter att jag träffat bollen. Det är då det är så svårt att stå emot impulsen att slå racketen till flisor. (Egentligen är det förstås mej själv jag vill slå.) Och sen, när jag precis lyckats hejda mej från att förstöra racketen och ska försöka ladda inför nästa boll, är det ibland som att kastas in i en tidsmaskin raka vägen tillbaka till skoltidens mattelektioner; det är precis samma känsla av dumhet, otillräcklighet och förnedring.

Man kan ju förstås fråga sej varför jag alls håller på med nåt så depressionsframkallande. Och jag vet inte... Men av nån anledning kan jag liksom ändå inte sluta att inför varje gång hoppas att det ska gå bra. Ibland gör det ju också det. Och jag har blivit bättre. Men fan... Det är inte lätt. Och även när jag hinner tänka rätt gäller det ju att kunna utföra slagen också. För att inte tala om att springa åt rätt håll. Och tillräckligt fort för att nå bollarna. Det är svårt för en sån som mej.

Dagen innehöll även ett besök på Örjans vall, där Öis lyckades tända lite hopp om tillvaron genom att gå till halvtidsvila med 1-0. Men naturligtvis gjorde Halmstad två ytterst välförtjänta mål rätt omgående i andra, och så var ännu en förlust ett faktum... Imorn börjar en ny vecka. Det är nog bra.