mathjul

Har just sett franske kvalspelaren Jocelyn Ouanna ta ledningen med 2-0 i set mot gamle Marat Safin (som är ett år yngre än mej). Stackars Marat har tappat allt självförtroende på forehandsidan och trots att han kämpar och sliter känns det verkligen som att han lider sej igenom matchen. Det är på nåt vis härligt att se. Jag gillar Marat. Jag känner alltid igen mej i (och känner således starkt för) såna där stackare som sliter med sitt psyke år ut och år in och alltför sällan får ut max av sitt kunnande - så jag håller en tumme för att han vänder det här nu...

Idag är vilodag. Men jag har ägnat mej åt rätt aktiv vila faktiskt: jag har spelat volleyboll. På skolan där jag jobbar är det nämligen tradition att alla treor spelar en volleybollturnering dagen innan dom tar studenten. (Placeringen i turneringen avgör i vilken ordning klasserna får gå ut och motta folkets jubel.) Tidigare år har jag spelat med lärarlaget men i år blev jag värvad av en av klasserna. Trots att vi tyvärr, på poängskillnad, missade slutspel var det riktigt kul. Det blev jämna matcher och jag tycker att både jag och grabbarna i laget höll uppe spelet väl. Och framförallt: dom hade tryckt upp t-shirts med texten "CREW AHLSTEDT" på. Sånt gillar jag...

Och lite nytta gjorde det på vågen också. Ny bottennotering efter duschen nu för nån timme sen: 86,1. Hela fyra hekto mindre än 86,5 från i morse. Känns fint.

Tack för alla kommentarer! Jag behöver dom i ryggen ute i spåret. Härligt att min satsning dessutom börjar ge eko även i främmande länder. Och det är ju omtänksamt av er att försöka förmå mej att sänka min ribba. Men jag vet inte... Det känns som ett mål för gamla gubbar att springa en mil på 55 minuter... Eller?