mathjul

Lördag och strålande sol. Men ändå sitter jag här med en klump av obehag i magen. Den här månaden har jag gjort av med kopiösa mängder pengar; den lilla sparpott jag lyckades bygga upp i höstas är nu på väg att raseras - och vad gör en sån som jag i ett sånt läge? Jo, köper två tennisrack för 1800 kronor. (Dunlop, av samma sort som Thomas Johansson har spelat med.) Jag köpte ett sånt redan för två år sen och älskade det, men slog sönder det i raseri under en racketlontävling. Inför stundande tennissommar kände jag att jag behövde ett nytt sånt och eftersom det är en modell som har några år på nacken var nu priset nedsatt till 900 kronor. Så jag köpte alltså två. (För er som inte spelar tennis så kanske jag får förklara att det alltid är bra att ha två likadana rack till hands under en match eftersom strängar slits och går sönder rätt ofta.)

Men ångesten över min totala oförmåga att hålla i pengar blev ju inte bättre av detta spontana dubbelköp. Och inte heller blev det bättre av att jag sedan spelade en rätt dålig match mot min gamle tenniskompis H som jag haft många hårda kamper mot genom åren. Jag vann första i tiebreak, förlorade andra med 4-6, och sen spelade vi ett avgörande tiebreak som gick totalt åt helvete. Och det är så äckligt typiskt mej att så fort jag hamnar i ett avgörande läge i nån form av tävling nuförtiden så kommer negativa tankar som expressbrev på posten. Istället för att spela som jag kan, blir jag alldeles för rädd att missa och mina slag blir helt meningslösa. Vansinnigt irriterande! Och om jag nu lagt en jävla massa pengar (nya rack + avgifter för licens, anmälningar, klubbmedlemskap) på att ägna stora delar av min sommar åt tennis, så måste jag helt enkelt lyckas jobba bort mina mentala kollapser - men hur?? Och som om det inte vore nog: min onda hälsena från förra årets midnattslopp började göra sej påmind igen.

Till råga på allt elände är jag dessutom tillbaka över 87 kilo. En festkväll med tillhörande dålig mat - mer behövs tydligen inte... Fan!