Mot 86!
Min vikt har legat kvar runt 88 ganska länge nu. 88,1 i morse. Det är alltså hög tid att ta nästa steg! Nu har jag ändå varit ganska duktig på sistone och ägnat mej åt någon form av fysisk aktivitet nästan varje dag sen förra onsdagen (idag spelade jag en bra tennismatch). Men ändå har alltså inte nån viktminskning skett och orsakerna är förmodligen två:
1. Träningen har varit för kort och intensiv; jag måste ge mej ut på långa gångturer igen. 2. Söndagen var en dålig dag matmässigt. Jag och far och hans bror var på utflykt till Örjans vall och på vägen åt vi på nån sorts flashig laxrestaurang i den halländska metropolen Heberg - där slank det ner både bröd och potatisar. Och på kvällen hamnade jag i tidsnöd på Konsum eftersom jag - masochistisk som jag är - ville hinna hem till Sportspegeln och se Öis få pisk på tv också. Det slutade med att jag roffade åt mej ett paket spagetti. Så var den dagens matkatastrof fullbordad och på måndagmorgonen stod vågen följaktligen på strax över 89. Men nu är jag alltså nere på dom där 88 igen och jag känner mej fast besluten att den neråtgående trenden nu ska bli ihållande.
Ett viktigt steg på vägen: jag har köpt en ny mp3-spelare, och kan allstå ge mej ut på långgångmarscher med radio i lurarna igen. (Den här apparaten har till och med vanlig radio, så jag kan lyssna live om jag vill.) Så imorn tänker jag anamma E:s förslag att gå hela vägen både till och från jobbet. Nu jävlar ska 86 inte va långt borta!
1. Träningen har varit för kort och intensiv; jag måste ge mej ut på långa gångturer igen. 2. Söndagen var en dålig dag matmässigt. Jag och far och hans bror var på utflykt till Örjans vall och på vägen åt vi på nån sorts flashig laxrestaurang i den halländska metropolen Heberg - där slank det ner både bröd och potatisar. Och på kvällen hamnade jag i tidsnöd på Konsum eftersom jag - masochistisk som jag är - ville hinna hem till Sportspegeln och se Öis få pisk på tv också. Det slutade med att jag roffade åt mej ett paket spagetti. Så var den dagens matkatastrof fullbordad och på måndagmorgonen stod vågen följaktligen på strax över 89. Men nu är jag alltså nere på dom där 88 igen och jag känner mej fast besluten att den neråtgående trenden nu ska bli ihållande.
Ett viktigt steg på vägen: jag har köpt en ny mp3-spelare, och kan allstå ge mej ut på långgångmarscher med radio i lurarna igen. (Den här apparaten har till och med vanlig radio, så jag kan lyssna live om jag vill.) Så imorn tänker jag anamma E:s förslag att gå hela vägen både till och från jobbet. Nu jävlar ska 86 inte va långt borta!
Kommentarer
Trackback
