mathjul

Så har det blivit längesen igen som jag skrev nåt här. Livet har varit fullt av aktiviteter som hållt mej borta från datorn (och det är väl egentligen positivt). Exempel på aktivteter jag ägnat mej åt: 1. Tagit hand om J som kom hit och sprang Göteborgsvarvet (fort som fan). Jag fungerade som hans personliga kock under en hel helg. 2. Åkt till Västervik med J och hans E och M och M och där bevistat E (mästercoachen himself!) och S:s bröllop. Det var en fantastiskt rolig och livad tillställning och mitt dåliga samvete över all dålig dryck som slank ner tycker jag ändå att jag kan tillåta mej att döva en smula med tanke på allt dansande under kvällen. Åtminstone nåt litet hekto måste försvunnit där...

Både igår och idag - i nyvaket, naket tillstånd - stod vågen på 86,9. Det är bra. Jag håller mej alltså kvar under 87. Men idag har nästa stora utmaning tagit sin början på allvar. Och nu är det inget viktmål vi snackar om i första hand. Nu handlar det om att springa det en mil långa Midnattsloppet (23 augusti) på max 50 minuter. I och med J:s besök har löpning blivit än mer aktualiserat än tidigare, och nånstans långt inom mej har det börjat växa fram en tanke som tänker att "nu jävlar ska det springas". Jag har, med J:s eminenta gajdning (jag vägrar stava det ordet på annat sätt eftersom det är helt absurt att göra det bara för att vi hade en vansinnig språkpolitik i det här landet under den period när ordet gajd lånades in i svenskan) hittat ett träningsprogram på marathon.se som är utarbetat av Anders Szalkai (marathonlöpare på elitnivå) och skräddarsytt för att klara en mil på just 50 minuter. (Förvisso är det tjejmilen som avses men det borde gå ändå, tycker jag...) Hans program sträcker sej över 20 veckor och jag har bara 13 på mej så jag ligger lite back, men idag har jag i alla fall börjat. Enligt tips från J börjar jag med vecka 1 och 2 i programmet för att sedan hoppa fram till "rätt" vecka.

Idag stod på schemat: Lätt distanslöpning, 5 km på 29-30 minuter. Jag gav mej ut på 5-km-slingan som ni kan läsa om i tidigare inlägg och tänkte (dumt nog) att jag skulle försöka hålla 5-minutersfart hela vägen och kanske springa en extra kilometer för att komma upp i en halvtimmes löpning. Sist sprang jag ju den här sträckan på 24,49, men då spurtade jag ordentligt på sista varvet och nu tänkte jag att det blir lagom om jag siktar på ungefär samma tid fast med ett mer jämt tempo.

Problemet var att jag gick ut alldeles för hårt. Första delen på 800 meter, fram till jag kommer in på själva slingan, gick idag på 3,56, vilket är 10 sekunder snabbare än sist. Första varvet (1 km) tog jag på 4,47 - hela 20 sekunder snabbare än sist. I min iver att inte överstiga 5 minuter sprang jag alltså på alldeles för fort och redan på nästa varv fick jag börja betala för det: 5,13, och nu började jag bli så sliten att jag beslöt mej för att göra något som Szalkai faktiskt har skrivit att man får göra såhär i början av träningsperioden: gå. Jag gick alltså runt tredje varvet. Det kändes inte bra, men jag insåg att det var det ända rätta; jag skulle på så sätt ändå klara av att genomföra 5 kilometer på utsatt tid. Jag gick inte fort. 8,58 tog det. Sen orkade jag springa på hyfsat bra sista 1,2 km: 5,34, vilket ledde till en sluttid på 28,29.

Sammanfattningsvis: 3,56 (800 m) - 4,47 (1 km) - 5,13 (1 km) - 8,58 (1 km) - 5,34 (1,2 km) = 28,29. Inte ett helt optimalt träningspass, men jag får åtminstone känna mej nöjd med att jag kom ut. Jag är igång. Och jag hoppas vid gud att jag inte ska gå i fällan att gå ut för hårt och spränga mej när det väl blir tävlingsdags - samtidigt som jag är minst lika rädd för att öppna för lungt och få svårt att hinna ikapp måltiden mot slutet. Förra året när jag - mer eller mindre otränad - sprang midnattsloppet på 57,20 blev jag så rädd att gå in i väggen efter 5 kilometer att jag nästan var uppe på 6-minuterstempo mellan 5 och 8 kilometer. Det får inte hända igen.

Jaja. Nu ska jag sätta mej och kolla tennis från Roland Garros. Jag älskar att följa Grand Slam-turneringarna på Eurosport och inte sällan är det under första veckan som dom roligaste, jämnaste matcherna utspelar sej. Nu har sändningen just hoppat in i femte set mellan Ljubicic och Ferrero. Kan bli kul! På torsdag ska jag ge mej ut igen. Räkna med ny rapport då!