mathjul

Det blev i alla fall spännande nästan hela vägen in i det sista. Först tändes hoppet av den tidiga Öis-ledningen, men sen krockade nästan olyckorna med varandra: det hann gå ungefär fem sekunder mellan att det plingade 1-0 till Djurgården och Gefles kvittering. I halvtid, efter Öis vackra 2-2-mål, kändes det förvisso som att det kanske skulle kunna gå ändå, men när Djurgården gjorde 2-0 med halvtimmen kvar bytte vi faktiskt kanal här i min Studio Öis-lägenhet. Vi höll förstås alla tummar att kanalbytet skulle bli tillfälligt, men vi fick ju tyvärr aldrig nån anledning att byta tillbaka. Och till råga på allt blev man ju inte gladare av att följa Blåvitt-AIK.

Men! Det gäller att alltid försöka hitta ljus i fotbollsmörkret. Och mitt ljus stavas MJÄLLBY AIF - Blekinges stolthet som ju vann årets superetta så det bara tjongade om det nere på den fantastiskt vackra Strandvallen. Min moster har släktforskat fram att min släkts rötter på mammas sida finns i just detta Mjällby, där mina gamla anförvanter bott ända sen dom var danskar. Min morfars föräldrar Nils Herman och Kersti Olsson föddes båda i Mjällby församling 1871 respektive 1874, men flyttade så småningom till Aspö utanför Karlskrona, där vår släkt sen dess blivit kvar, och där jag också föddes. Men utan tvivel har jag alltså en hel del Mjällbyblod i ådrorna, och fan vad jag ska hålla på dom nästa år. Dessutom har dom en enastående supporterkultur där nere och landets klart bästa supporterklubbsnamn: Sillastrybarna!

PS. Nästa vecka börjar hårdträningen. I lördags åt jag lunch med mina medkombattanter i spåret, Martin och Niklas, och vi piskade upp varandras laddning så gott vi kunde. Bara fyra månader kvar nu.