Oktober är kommen!
Jaha, go vänner. Nu sitter jag här igen. September har ju, som jag tidigare meddelat, varit en mellanmånad vad gäller träning. Och eftersom det här i första hand är en träningsblogg har jag således varit sparsam med inläggen på sistone. Jag är - och har alltid varit - en så kallad periodare. När det gäller musik t ex, så hade jag en elektronisk period i somras, medan jag nu i september har lyssnat mycket på gammal skön folkrock (vilket kulminerade i en fantastisk konsert med Fairport Convention i torsdags). Så det var rätt naturligt att allt tränande fick en välbehövlig paus.
September har istället varit en månad i kulturens tecken. Förutom ovan nämnda, har jag fått vara med om två till fantastiska musikupplevelser, sinsemellan väldigt olika: Håkan på Liseberg och Dan Berglund på Nefertiti. Den sistnämnde debuterade på 70-talet med "En järnarbetares visor" som måste vara bland det absolut bästa som gjordes under proggåren. Texterna berättar historier, så starka att ögonen tåras. Nu har Dan efter många års tystnad kommit tillbaka med två nya plattor, som verkligen inte skäms för sej. Och på Nef var han kung!
Och på tal om kulturella upplevelser: förra veckan var det bokmässa i stan. Som språklärare fick jag gå dit i tjänsten i hela fyra dagar och lyssna på mängder av intressanta seminarier och föreläsningar. Höjdpunkter: Roy Andersson (vars Vår tids rädsla för allvar just kommit i nytryck och borde läsas av varenda jävla människa), Jan Lööf (Skrotnisses skapare!), Gellert Tamas (som efter sitt mästerverk om Lasermannen och dom mörka Ny Demokrati-åren nu ägnat några år åt att borra fram sanningen om dom apatiska flyktingbarnen; en sanning som gör att man skäms över att vara svensk), Marie Silkeberg (som just översatt danska Inger Christensens mäktiga Det till svenska) och mycket, mycket mer...
Nåväl, träning skulle det handla om. Och nu när oktober är här så är det alltså dags igen. Inomhussäsongen ska ta fart. Mitt gymkort börjar gälla igen efter sommaruppehållet. Problemet är bara att jag sedan några dagar tillbaka är riktigt jävla tokförkyld. Men jag lovar: så fort sjukdomen släpper kommer jag kasta mej över dom där jävulsapparaterna på gymet igen.
PS. Bara några timmar nu till Öis nästa chans att ta sej upp på kvalplatsen. Håll tummarna för att dagens domare inte fortsätter den mobbningskampanj mot mitt rödblå sällskap som verkar råda inom domarkåren för tillfället. Till och med den gamla gaisaren Ulf Stenberg ondgör sej över den allsvenska domarnivån i dagens GP och jag kan bara hålla med. Slutar dom inte vifta med röda kort snart så kommer dom fan göra en vanligtvis lugn och sansad person som undertecknad till en första klassens huligan. Stryk skulle dom ha! Faktiskt.
September har istället varit en månad i kulturens tecken. Förutom ovan nämnda, har jag fått vara med om två till fantastiska musikupplevelser, sinsemellan väldigt olika: Håkan på Liseberg och Dan Berglund på Nefertiti. Den sistnämnde debuterade på 70-talet med "En järnarbetares visor" som måste vara bland det absolut bästa som gjordes under proggåren. Texterna berättar historier, så starka att ögonen tåras. Nu har Dan efter många års tystnad kommit tillbaka med två nya plattor, som verkligen inte skäms för sej. Och på Nef var han kung!
Och på tal om kulturella upplevelser: förra veckan var det bokmässa i stan. Som språklärare fick jag gå dit i tjänsten i hela fyra dagar och lyssna på mängder av intressanta seminarier och föreläsningar. Höjdpunkter: Roy Andersson (vars Vår tids rädsla för allvar just kommit i nytryck och borde läsas av varenda jävla människa), Jan Lööf (Skrotnisses skapare!), Gellert Tamas (som efter sitt mästerverk om Lasermannen och dom mörka Ny Demokrati-åren nu ägnat några år åt att borra fram sanningen om dom apatiska flyktingbarnen; en sanning som gör att man skäms över att vara svensk), Marie Silkeberg (som just översatt danska Inger Christensens mäktiga Det till svenska) och mycket, mycket mer...
Nåväl, träning skulle det handla om. Och nu när oktober är här så är det alltså dags igen. Inomhussäsongen ska ta fart. Mitt gymkort börjar gälla igen efter sommaruppehållet. Problemet är bara att jag sedan några dagar tillbaka är riktigt jävla tokförkyld. Men jag lovar: så fort sjukdomen släpper kommer jag kasta mej över dom där jävulsapparaterna på gymet igen.
PS. Bara några timmar nu till Öis nästa chans att ta sej upp på kvalplatsen. Håll tummarna för att dagens domare inte fortsätter den mobbningskampanj mot mitt rödblå sällskap som verkar råda inom domarkåren för tillfället. Till och med den gamla gaisaren Ulf Stenberg ondgör sej över den allsvenska domarnivån i dagens GP och jag kan bara hålla med. Slutar dom inte vifta med röda kort snart så kommer dom fan göra en vanligtvis lugn och sansad person som undertecknad till en första klassens huligan. Stryk skulle dom ha! Faktiskt.
Kommentarer
Postat av: S
Ser fram mot att följa framgångarna här på bloggen. Själv har jag ökat lika många kilon som du har minskat.
Trackback
