Mycket nu...

Det är jobbigt att skriva här nu. Jag fick just en panikartad känsla av att tiden rinner iväg från mej. Jag har haft ett mer späckat schema än på mycket länge på sistone, men på träningsfronten är det fan inte mycket nytt att rapportera.

(Bort)förklaringar finns ju, men dom är väl bara dumma att radda upp här. Men lite ändå: helgen gick åt helvete eftersom servicemannen blev sjuk, vilket innebar att min bilskjuts till skidspåren försvann, och därmed min möjlighet att då hinna ut i snön mellan alla filmer jag bokat in mej på på Göteborgs fantastiska filmfestival som jag bara inte kan missa att ta del av (jag har sett sju filmer sen i lördags - varav tre varit helt oförglömliga).

Och att springa i helgen var faktiskt helt omöjligt - underkylt regn gjorde att det på fullt allvar var svårt nog att  i den här stan i helgen. Jag höll på att halka omkull vid flera tillfällen trots att jag närmast vaggade fram långsamt, långsamt.

Ikväll skulle jag sett årets första träningsmatch, Öis-Häcken, på Valhalla. Men den blev inställd pga av all snö som just nu faller ymnigt utanför mitt fönster. Det enda som hann hända var att Öisarna kom ut på plan och tackade klacken som tappert sjöng sitt "Vi ger aldrig upp, vi älskar Öis", så det ekade bland snöflingorna. 

Servicemannen är fortfarande sjuk förresten. Men idag har jag talat med min far om att åka skidor i helgen. Det känns pålitligt; han har trots allt genomfört tre vasalopp.


Kommentarer
Postat av: Lova

För mej får du gärna dra dej ur. Du kan sitta med mej och Anton i kälken och dricka varm choklad istället:)

2010-02-04 @ 08:53:59
Postat av: Lisa

Lova kan skriva!!! Jag visste att det var något visst hon lurade på när hon satt och spejade i soffan förra helgen.



Martin: Bra gå på din far. Det är alldeles för sårbart att bara ha en skidskjuss till spåren

2010-02-06 @ 17:28:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0