mathjul

Fem dagar i rad nu! Och det känns bara bättre och bättre. Igår grillades jag rejält av min nye åkkompis (men gamle vän) Hjalmar. Han har redan åkt Vasaloppet en gång och siktar i år på en tid under 8 timmar. Följaktligen är han rätt snabb på skidorna, så jag la mej i rygg och lekte att jag var stafettåkare med enda uppgift att inte släppa en meter. I nästan två timmar hängde jag i.

Och idag var jag ute med både servicemannen och Hjalle. I ymnigt snöfall drog vi varsin tredjedel och jag kan inte säga annat än att det gick hur fint som helst. Jag börjar till och med känna mej som en skidåkare nu. 

Men imorn går flyget till London - och förhoppningsvis kommer miljöombytet göra mej gott. Det enda jag är lite orolig för är vad jag kommer att väga när jag kommer hem igen. Under dom fem dagar då jag nu åkt så mycket skidor, har jag unnat mej hela fyra pastamåltider och dessutom proppat i mej en del sötsaker framför OS-teven. Och från att ha legat på låga 81 är jag nu uppe på höga 82. Och när jag kommer tillbaka från London har jag ju bara en vecka på mej att komma ner i matchvikt igen.

Men jag försöker ändå tänka att det där är ett litet problem i sammanhanget: för för bara några veckor sen kunde jag egentligen inte åka skidor på riktigt - det kan jag nu!