Krasslig
Det är nära nu. Och hemma från London är jag. Det blev en intensiv helg med sena nätter och tidiga morgnar. Kanske inte den bästa uppladdningen inför ett vasalopp, men roligt har det varit.
Exempel på saker jag gjort: röjt arslet av mej i källaren till Royal Albert Hall, där DJ Food och The Bug stod för musiken; besökt Wimbledons tennisanläggning och (tillsammans med 15 indier) blivit rundvandrad av en härlig brittisk gentleman full av tennisanekdoter; vandrat in i en konstinstallation i Tate Modern bestående av ett stort kolsvart rum, som var så mörkt att man riskerade att krocka med såväl folk som väggar; upplevt ett Depeche Mode i högform i mäktiga O2 Arena; bälgat i mej Long Island Ice Tea på en sunkig hårdrockspub; besökt huset där Charles Dickens en gång bodde och lärt mej mer om hans liv; stuffat till sköna reggaerytmer på en obskyr svartklubb; druckit många Gunniess och John Smith på alla möjliga pubar.
Väl hemma igen har jag sett till att genast gå över till en strikt diet. Imorse var jag nere under 83 igen - min tanke är att jag ska ligga nånstans mellan 81 och 82 inför lördagen, då jag ska pastaladda hela dan. Jag har kommit fram till att det knappast kan skada med kolhydrater då. Min viktminskardiet är ju inte direkt designad för idrottsmän.
Så till terapeutens fråga: vem ser jag som favorit i trekampen? Det är inte lätt att svara på. Dom fem intensiva träningsdagarna innan London lovade gott. Men tyvärr måste jag meddela att jag för tillfället har en hals som är oroväckande rosslig - jag har under dagen varit såpass sjuk och orkeslös att jag faktiskt övervägde att gå hem från jobbet. Men det måste ju ändå vara bättre att jag är krasslig nu än i helgen. Så: svarar bara kroppen på söndag så är jag helt klart en av favoriterna...
Exempel på saker jag gjort: röjt arslet av mej i källaren till Royal Albert Hall, där DJ Food och The Bug stod för musiken; besökt Wimbledons tennisanläggning och (tillsammans med 15 indier) blivit rundvandrad av en härlig brittisk gentleman full av tennisanekdoter; vandrat in i en konstinstallation i Tate Modern bestående av ett stort kolsvart rum, som var så mörkt att man riskerade att krocka med såväl folk som väggar; upplevt ett Depeche Mode i högform i mäktiga O2 Arena; bälgat i mej Long Island Ice Tea på en sunkig hårdrockspub; besökt huset där Charles Dickens en gång bodde och lärt mej mer om hans liv; stuffat till sköna reggaerytmer på en obskyr svartklubb; druckit många Gunniess och John Smith på alla möjliga pubar.
Väl hemma igen har jag sett till att genast gå över till en strikt diet. Imorse var jag nere under 83 igen - min tanke är att jag ska ligga nånstans mellan 81 och 82 inför lördagen, då jag ska pastaladda hela dan. Jag har kommit fram till att det knappast kan skada med kolhydrater då. Min viktminskardiet är ju inte direkt designad för idrottsmän.
Så till terapeutens fråga: vem ser jag som favorit i trekampen? Det är inte lätt att svara på. Dom fem intensiva träningsdagarna innan London lovade gott. Men tyvärr måste jag meddela att jag för tillfället har en hals som är oroväckande rosslig - jag har under dagen varit såpass sjuk och orkeslös att jag faktiskt övervägde att gå hem från jobbet. Men det måste ju ändå vara bättre att jag är krasslig nu än i helgen. Så: svarar bara kroppen på söndag så är jag helt klart en av favoriterna...
Kommentarer
Postat av: j
2 dagar kvar till loppet och helt dött på bloggen. är du fortfarande krasslig? har du kunnat träna i veckan? hur tränar du isåfall? hur gör du för att toppa formen? vad äter du?
Trackback
