mathjul

Idag har jag äntligen åkt skidor igen. Efter att igår - i och med min tionde film - gått i mål i filmfestivalen, var det nu dags att lägga fullt fokus på den här bloggens högre syfte igen. Jag ska erkänna att jag känt mej lite uppgiven dom två senaste veckorna. Kulturella nöjen har helt tagit över mitt liv. Och i torsdags blev det dessutom ännu en sen ölkväll; denna gång tillsammans med min vän Hjalmar som just kommit hem från ett halvår i Buenos Aires. Kvällen inleddes med öl, fortsatte med Thåström i Lisebergshallen och slutade med ännu mer öl.

Men. Tillsammans med min trippla vasaloppsåkare till far tog jag mej alltså äntligen ut i skidspåren idag igen. Och faktum är att jag fick lite förnyat hopp om att det här kan få ett lyckligt slut ändå. Jag hade smort in lager på lager med tigerbalsam och var noga med att åka så upprätt som möjligt. Och ryggen höll faktiskt sensationellt bra. 

Och så hade jag nya skidor idag. Jag har ju övertagit två par av far, ett till träning och ett till tävling. Hittills har jag nöjt mej med träningsparet, men idag invigde jag tävlingskidorna (som alltså har åkt tre vasalopp). Och jävlar vilken skillnad! Framförallt när det är helt plant och man använder sej av så kallad "stakning med frånskjut" var det som natt och dag. Glidet var helt enkelt enormt mycket bättre och det gick att komma upp i rätt bra fart utan att vara i närheten av samma ansträngning som på dom andra skidorna.

Så för första gången idag upplevde jag 7-km-slingan som att den gick fort, och jag var rätt sugen på att ge mej ut på ett varv till, men beslöt att anpassa mej till far med bilen. Men imorn blir det buss - och tre varv.