En gång till
När servicemannen messade och ställde in dagens skidtur bestämde jag mej för att först unna mej en dag i fåtöljen med all fantastisk vintersport (jag får nya insikter om skidteknik för varje sändning) och sen ge mej ut på ett riktigt långgångpass. Ni minns kanske förra söndagens gångtur som jag avbröt efter ungefär 90 minuter med små känningar i ljumskarna och höger höftböjarmuskel; såna känningar borde ju vara ett gott bevis för att snabb gång är rätt bra träning för skidåkning. Och idag vandrade jag hela min uppmätta sträcka på 17,3 kilometer. Mina mellantider fram till dom 11,1 jag stannade vid sist var dessutom rätt mycket bättre än då:
9,33 (1,3 km) - 25,49 (3,4) - 51,12 (6,7) - 1,08,56 (9,1) - 1,26,03 (11,1) - 1,43,20 (13,3) - 2,02,16 (15,7) - 2,15,36 (17,3)
På väg tillbaka mot stan, över Göta älv-bron, började det kännas segt och jag orkade inte riktigt hålla samma tempo hela vägen in i mål. Men det kändes ändå som ett rätt bra pass, det här. Inte minst får jag tacka Sveriges radio och P1 för det: två timmars intressanta diskussioner i i tur och ordning Filosofiska rummet, Medierna och Språket hjälpte mej effektivt mot den uttråkning som annars kan vara en svårt motståndare att tampas mot under såna här långpass.
9,33 (1,3 km) - 25,49 (3,4) - 51,12 (6,7) - 1,08,56 (9,1) - 1,26,03 (11,1) - 1,43,20 (13,3) - 2,02,16 (15,7) - 2,15,36 (17,3)
På väg tillbaka mot stan, över Göta älv-bron, började det kännas segt och jag orkade inte riktigt hålla samma tempo hela vägen in i mål. Men det kändes ändå som ett rätt bra pass, det här. Inte minst får jag tacka Sveriges radio och P1 för det: två timmars intressanta diskussioner i i tur och ordning Filosofiska rummet, Medierna och Språket hjälpte mej effektivt mot den uttråkning som annars kan vara en svårt motståndare att tampas mot under såna här långpass.
Kommentarer
Trackback
