mathjul

Jag hade mätt upp en ny milsträcka. Jag öppnade försiktigt och passerade 2,5 km på 13,07. Sen passerade jag stadsgränsen till Mölndal och där sprang jag vilse. Min intelligens räcker tyvärr inte alltid till för att omsätta kartbilder i verklighet. Ilsket vände jag hemåt mot Göteborg igen, men såg i alla fall till att ha sprungit i exakt 45 minuter innan jag var tillbaka.

Inte nog med att jag sprang fel. Allt annat kändes också åt helvete: benen, höften, ryggen och inte minst orken var som hämtade från en gammal överviktig gubbe. Vid ett tillfälle blev jag omsprungen av en pappa med en liten son på sisådär 10 år - och jag hade inte en chans att haka på.

PS. Till råga på allt elände sitter spåren efter jullovet obönhörligt kvar. Från att under en lång period i höstas ha legat stabilt under 80, har jag fortfarande inte lyckats komma tillbaka under ens 81 kilo. Och dom där kilona sitter så jävla synligt på magen och retar gallfeber på mej varje vaken timme på dygnet. Fan.