Ny mil
Igår sprang jag en ny milslång sträcka, som jag känner att jag kommer få användning för framöver. Istället för att förvilla mej in i Mölndal, höll jag mej kvar vid ett och samma kvarter som omgärdas av en - enligt mina eniro-mätningar - 1350 meter lång väg. 7 varv där och sen en avslutningssträcka på 550 meter, så är milen fullbordad. 1040-slingan, där jag sprang så oändligt många varv inför Midnattsloppet, är jag så trött på att jag sen ett tag tillbaka känt att jag helt enkelt varit tvungen att hitta nån annan löpväg. Och nu har jag alltså gjort det. Tiderna igår blev:
7,05 - 7,07 (14,12) - 7,00 (21,12) - 6,58 (28,11) - 7,01 (35,12) - 6,52 (42,04) - 6,45 (48,49) - 2,18 = 51,07
Egentligen är väl det här med att springa milar ingen vidare vasaloppsträning, så nu i helgen måste jag ge mej ut på längre, låginstensiva pass istället. Men inför Göteborgsvarvet lär väl den här sträckan funka bra att öva upp långdistanstempot på. Så räkna med att tiderna ovan kommer att slipas på många gånger under våren. (Och jag hoppas vid gud att jag snart ska vara nere under 50 minuter - som jag ser som min anständighetsgräns för löpning över en mil.)
Egentligen skulle jag förstås ha tränat även i torsdags, men det var en dag då det mesta gick snett. Jag skulle på en provföreställning av en teaterpjäs som jag eventuellt skulle släpa iväg mina stackars elever till. Dryck och tilltugg skulle vi bli bjudna på, och sånt där är ju alltid svårt; tilltugg kan ju vara allt från en stor buffé till några salta pinnar. Så innan jag gick dit tog jag det säkra före det osäkra och slank in på ett café och frågade efter dagens soppa. Kronärtskockssoppa. Fair enough, tänkte jag.
Tills soppan dök upp och jag började undra vad det var som luktade så konstigt. Jag sniffade lite runt mej och den obehagliga stanken verkade vara ungefär lika stark vart jag än riktade min näsa. Sen slog det mej plötsligt: soppan! Och mycket riktigt var det därifrån den hemska odören kom. Två skedar senare övergav jag den totalt oätliga sörjan, mumsade dessvärre snabbt i mej frallan som ingick, och flydde sen vidare till ett annat café - där köket var stängt och jag idiotiskt nog beställde in en grillad ciabatta, som visade sej vara fylld med riktigt billig (och därav jävlig dålig) pesto.
På teatern fick jag ytterligare en macka (allt detta förbannade bröd!) och några glas rödvin. Sen visade sej pjäsen vara rätt kass, och när jag väl kom hem var jag trött och lite rödvinsmosig och fick skjuta upp träningen till imorn (läs: igår).
7,05 - 7,07 (14,12) - 7,00 (21,12) - 6,58 (28,11) - 7,01 (35,12) - 6,52 (42,04) - 6,45 (48,49) - 2,18 = 51,07
Egentligen är väl det här med att springa milar ingen vidare vasaloppsträning, så nu i helgen måste jag ge mej ut på längre, låginstensiva pass istället. Men inför Göteborgsvarvet lär väl den här sträckan funka bra att öva upp långdistanstempot på. Så räkna med att tiderna ovan kommer att slipas på många gånger under våren. (Och jag hoppas vid gud att jag snart ska vara nere under 50 minuter - som jag ser som min anständighetsgräns för löpning över en mil.)
Egentligen skulle jag förstås ha tränat även i torsdags, men det var en dag då det mesta gick snett. Jag skulle på en provföreställning av en teaterpjäs som jag eventuellt skulle släpa iväg mina stackars elever till. Dryck och tilltugg skulle vi bli bjudna på, och sånt där är ju alltid svårt; tilltugg kan ju vara allt från en stor buffé till några salta pinnar. Så innan jag gick dit tog jag det säkra före det osäkra och slank in på ett café och frågade efter dagens soppa. Kronärtskockssoppa. Fair enough, tänkte jag.
Tills soppan dök upp och jag började undra vad det var som luktade så konstigt. Jag sniffade lite runt mej och den obehagliga stanken verkade vara ungefär lika stark vart jag än riktade min näsa. Sen slog det mej plötsligt: soppan! Och mycket riktigt var det därifrån den hemska odören kom. Två skedar senare övergav jag den totalt oätliga sörjan, mumsade dessvärre snabbt i mej frallan som ingick, och flydde sen vidare till ett annat café - där köket var stängt och jag idiotiskt nog beställde in en grillad ciabatta, som visade sej vara fylld med riktigt billig (och därav jävlig dålig) pesto.
På teatern fick jag ytterligare en macka (allt detta förbannade bröd!) och några glas rödvin. Sen visade sej pjäsen vara rätt kass, och när jag väl kom hem var jag trött och lite rödvinsmosig och fick skjuta upp träningen till imorn (läs: igår).
Kommentarer
Trackback
